Skeppet Albert Wilhelm Av Bengt Nyman |
|---|
Fregattskeppet Albert Wilhelm med signalbokstäverna HNMK byggdes 1866-1867 under ledning av skeppsbyggmästare Carl Thorèn på Södra varvet (Tidigare "Grålle" Johanssons varv) i Oskarshamn. Södra varvet var beläget vid hamnens södra sida mitt för järnvägsstationen och gränsade till Stora varvet (se karta). Södra varvet ägdes av bröderna Gustaf & Fredrik Johansson som även bedrev en omfattande handel och rederiverksamhet. |
Skeppet mätte 221,5 nyläster eller 599,14 registerton och lastade omkring 1000 ton d. w. eller 325 std vilket var ett mäkta stort fartyg enligt dåtida begrepp. Senare under år 1877 blev fartyget ommätt till 690,11 registertons. Hon var byggd av ek och furu på kravell och var riggad som en tremastad fullriggare. Delägare och redare för Albert Wilhelm var Carl Edvard Björk genom Grosshandelsföretaget Björk & Engström i Göteborg där fartyget under hela sin tid hade sin hemvist. Företaget med sitt rederi var beläget vid Lilla Kyrkogatan 2 i Göteborg ett hundratal meter från Stora Hamnkanalen. Övriga delägare var Sjökapten P. A. Hellberg i Oskarshamn, Grosshandlaren C. D. Lundström, Stadsmäklaren G .L. Bergman och Handelsbokhållaren J. A. Henning. De senare samtliga från Göteborg. Det var på uppdrag av nämnda personer som skeppet byggdes. |
 Foto från Oskarshamns Sjöfartsförening |
Björk & Engströms var troligen verksamt från 1852 och fram till 1892 då det enligt obekräftade uppgifter gick i konkurs. I Sveriges Skeppslista från år 1871 finns följande fartyg upptagna där Björk & Engström står som huvudredare: Skeppet Albert Wilhelm, Briggen Fride, Briggen Mathilda, Skonerten Fidele och 1864 också Briggen Galathea. " Skeppsbyggeriet härstädes har under senare åren bedrifwits med mycken liflighet och hafwa de nybyggda fartygen wunnit anseende för utmärkt soliditet och ändamålsenlig konstruktion. Det i alla afseenden mest utmärkta bland här byggda fartyg är dock utan twifwel det, som sistlidne Lördag gick af stapeln på ett af härwarande warf. Detta fartyg, som för grosshandlaren C. J. Björcks (handelsfirman Björck och Engstöm) i Göteborg räkning blifwit bygdt af skeppsbyggmästare C. Thorèn härstädes, hwilken det utan twifwel skall till- |
||
 Skeppsbyggmästare Carl Thorén |
skynda mycken och wälförtjent heder, har en längd å däck af 183 fot och en drägtighet af 400 sw. läster och skall tacklas till fregattskepp. Det är till större delen bygdt af ek med utmärkt omsorg och soliditet samt har en särdeles wacker konstruktion. Enligt uppgift af besigtningsmannen för franska Lloyd Universel, kommer det att i Beritas för 9 år erhålla högsta klas ”med stjerna” (3/3 L I-I, hvilka betecningssätt utmärka de i afseende på byggnadssätt, soliditet och utrustning yppersta fartyg, att fartyget är bestämdt för Long cours, d.v.s. för segling om Cap eller Cap Horn samt att få wäl strof som inventarier äro af bästa beskaffenhet). Enligt den sistl. år utgifna swenska skeppskalendern hafwa endast några ytterst få (3 à 4) svenska skepp förut erhållit denna höga klass, af hwilka dock alla, utom ett Gefleskepp, äro mindre, än det nu härstädes bygda. Kölen sträcktes i December 1865. Aflöpningen gick utmärkt wäl och erhöll skeppet derwid namnet Albert Wilhelm efter den bekante riksdagsmannen rådman A. W. Björck, en broder till skeppets egare. Så fort skeppet blifvit riggadt, kommer det att härifrån afgå med last till England, der det kommer att kopparförhydas. Dess befälgafvare, kapten Hellberg, har för någon tid sedan hit anländt." |
Inför jungfruresan Kapten Hellberg var en mycket erfaren man som under ett flertal år varit befälhavare på både Briggen Mathilda och Skeppet Constantia tillhörande Björk & Engström. Han kom nu i egenskap som både delägare och som första befälhavare på skeppet att i Oskarshamn få ansvaret för den slutliga kontrollen av utrustningen bland annat upprättades en inventarielista den 22 april 1867 som detaljerat beskriver fartygets konstruktion, riggning, instrument och övrig utrustning. Inför jungfruresan skulle också den första besättningen mönstras. Förutom Kapten P. A. Hellberg själv så mönstrade fartyget under maj-juni månad totalt 16 man. Dessa var 1:e styrman Pontus Andersson, 2:a styrman J. B. Gadd, steward och kock C. F. P. Nyman, timmerman A. R. Holm, matroserna P. C. Fagerström, A. F. Engström, G. E. Wittberg, J. P. Nyman, C. J. Hultman, J. P. Jansson, C. L. Rundberg, Ossean Andersson och jungmännen A. G. Nilsson, N. J. Johansson, P. A. Pettersson samt Per Ericksson. Enligt uppgift var skeppet under 1869 försäkrat för 160 000 riksmynt varav en fjärdedel i Stockholms Sjöförsäkringssällskap, en fjärdedel i Sjöförsäkringsbolaget Neptunus samt resterande hälften i Göteborgs Sjöassuransförening. P. A. Hellberg från Oskarshamn var således skeppets första befälhavare mella 1867-1870. Efterträdande befälhavare blev P.L. Rundberg från Onsala som seglade henne fram till 1872 och Carl Wounsch från Göteborg (Tanum, Bohuslän) 1872- 1883. Dessa herrar kom att segla Albert Wilhelm över de stora världshaven bland annat till Nord och Sydamerika, Afrika och via Cap Horn till Indien, Burma och Kina. Min farfar Jacob Georg Albert Nyman från Landskrona gjorde under åren 1881-1882 en riktig långresa då han i tjugoårsåldern som lättmatros seglade med skeppet Albert Wilhelm på dess resa till Capstaden. På denna resa passerade Georg Nyman för första gången ekvatorn vilket förstås var förenat med ”linjedop” av självaste kung Neptun. Det måste också varit en lärorik resa för Georg som fortfarande var en yngling i början på sin karriär i sjöfartens värld. Georg Nyman mönstrade på Albert Wilhelm i Landskrona den 29 april 1881 och gav sig ut på en resa som varade i 18 månader och 17 dagar och var åter hemma på svensk mark när han mönstrade av i Göteborgs hamn den 17 november 1882. Det var endast ett par månader innan Albert Wilhelm dramatiskt kom att förlisa utanför Norges sydkust. |
Albert Wilhelm förliser Skeppet Albert Wilhelms livslängd blev ganska kort då det redan efter 16 år, 1883 förliste under natten mellan den 26 och 27 januari vid Norska sydkusten på resa från Göteborg till medelhavshamnen Port Vendres i Frankrike med en last av trävaror och järn. Sjöförklaringen avhölls i Lillesand den 30 januari 1883. Av denna framgår att skeppet hade avseglat från Göteborg på fredag förmiddag den 26 januari. Hon hade en besättning på 14 man utöver kaptenen och hans femtonårige son. Vid midnatt kl. 24 gick andrestyrmannen Börjesson på vakten. Skeppet låg på västlig kurs och loggen visade på 10 mils fart. Vinden var sydlig, halv storm som efter hand ökade till storm med regn och snötjocka i luften. Albert Wilhelm förde fulla mesan, fock och klyvare då hon plötsligt kl. 3 på natten gick på ett skär utanför Ramsö (Ramsøya). Skeppet hade så hög fart att hon praktiskt taget slungades över grundet. Vid detta tillfälle gick merparten av riggen över bord, rodret ramlade av och som ett hjälplöst vrak fortsatte fartyget att driva in mot kusten. Resterna av riggen kapades och frigjordes från fartyget. Storbåten var klar och besättningsmännen gjorde sig redo för att lämna skeppet. Kapten Wounsch skulle bara springa ner i kabyssen för att hämta sin son, samtidigt som två av besättningsmännen tog chansen och sprang föröver för att få med sig några av sina ägodelar i ruffen. Sekunderna senare fick skeppet på nytt bottenkänning, hon törnade emot med aktern och kantrade så att relingen gick i sjön. En våldsam brottsjö sköljde över hela fartyget. |
 Modell på Albert Wilhelm av Carl-Anton Aspgren, Figeholm |
Då det på nytt var möjligt att se däcket var både ruffen och kabyssen borta och med dem skepparen, sonen och de två besättnings-männen. Två man som arbetat med storbåten var likaså försvunna, uppslukade av havet och mörkret. Sjön hade också tagit storbåten, besättningens enda chansen till räddning. Från vraket kunde de skymta henne där den låg i strömdraget vid holmen. Timmerman Johansson slog en lina om midjan, grep en planka från lasten och hoppade över bord. Drivande på plankan nådde han fram till storbåten, kravlade sig ombord på denna och lyckades hålla den upp längs skeppssidan. De överlevande kom in till Ramsösund i gryningen och blev transporterade vidare till Lillesand för att få läkarhjälp. Av de 16 personer som fanns ombord så omkom kapten med sin son samt ytterligare fyra ordinarie besättningsmän i havets vågor. |
I kyrkoboken för Hövåg församling finns två från manskapet upptagna som begravda den 1 februari 1883. Det var ungkarlen och lättmatrosen Carl Johan Abrahamson, Göteborg, född 1865 i Möcklebo i Bohuslän och ungkarlen och lättmatrosen Svante Johansson, Romeled i Elfsborgs län, född 1854 i Hjertrum i Bohus län. Notering följer: ”Omkom ved Skibet Albert Williams Forlis paa Ramsöen”. Albert Wilhelm ansåg vara en av den tidens snabbaste seglare, men hon var liksom de flesta ingen god bidevindare, vilket troligen var orsaken till hennes förlisning. Vid något tillfälle på olycksnatten upptäcktes att fartyget hade drivit mer än beräknat och att land i lä var oroväckande nära. Försök gjordes då att stagvända, men fartyget nekade två gånger på grund av den svåra sjögången. Nu beslöts att vända undan vind – kovända på sjömansspråket – men då fartyget gick för fulla segel och där av gjorde stark framfart så kom hon innan vändningen var fullgjord allt för nära land och törnade på ett undervattensskär. Att Albert Wilhelm’s skeppsbrott detta prisade skepp väckte en djup förstämning på Sveriges västkust är lätt att förstå. Även på den norska sörlandskusten levde minnet länge citat: ”Om den store svensken som en mörk og stormfull januarinatt seilte tvers over Langbåene, og kom drivende som vrak inn skjaergården hvor den blev malt i stuper og stykker”. Albert Wilhelm var vid förlisningen försäkrad för 90 000 kr. Albert Wilhelm sjönk i djupet utanför Strømsholmen och vrakspillrorna ligger i dag utanför Skottevik vid Sjuertviskjær på ett djup av tjugo till trettio meter. Spant och annat vrakgods ligger spritt i området mellan Strømsholmen och Sjuertviskjær. En sportdykare i Norge vid namn Tor Aadnevik har besökt vraket och publicerar ett videoupptag av Albert Wilhelm på Youtube vilket går att se här >>> |
Sannolikt var det under sitt uppehåll i Lillesand som en av besättningsmännen skrev denna visa om Albert Wilhelm’s förlisning. Noter och melodi finns i länken nedan. med skeppet Albert Wilhelm, vi voro sexton man. Vi voro alla glada med raskt och hurtigt mod vi lättade vårt ankar allt uppå Älvsborgs fjord. Vi satte våra segel och vinden var sydost och när vi kom till Vinga vi lämnade vår lots. Så ila vi på böljorna med rask och dejlig fart när vi kom till Skagen då ändra vind sig snart. Då börjar stormen rasa och vinden blev sydväst vad nu som skulle hända, det visste Herran bäst. Ty stormen den tillväxer med tjocka och med snö vi drevs mot norska kusten, där mången fått sin död. Den tjugosjunde januari på natten klockan tre förliste Albert Wilhelm, det måste nu så ske. Ty ibland brott och bränningar vi låg ej över land vi trodde livet borta varendaste man. Sex män de fingo vila i böljorna de blå men tänk vad sorg och jämmer, det kan ni väl förstå. Det blev i den staden där de hemma är när de ej mer få skåda dem som de haft så kär. Tre av dem hade flickor, som i dem kära var de andra tre de sörjdes av syskon, mor och far. Kaptenen han fick dela de unga sjömäns död en son han med sig hade han led och samma nöd Och visan den är diktad utav en ung sjöman som uppå några plankor blev räddad upp på strand. Nu får jag tacka Herren för han mig frälst från nöd en annan gång kan hända att böljan blir min död. (Noter & melodi) |
Källor: Charles Palmqvists bok ”Slutad kryss” Kerstin Werner ”Sjöfolk och kustbor” Nanne Hofrèn ”Oskarshamn 1856-1956” Sigurd Sternvall ”Sång under segel” Oscarshamns-Posten lördagen den 26 januari 1867 Landsarkivet i Göteborg Sjöfartsmuseet i Göteborg Oskarshamns Sjöfartsmuseum Riksarkivet i Stockholm Statsarkivet i Kristiansand, Norge Kristiansandsavis den 30 januari 1883 H. W. Dannevig ”Krigsseileren” nr 2 1981 DDSS - Sveriges Skeppslistor Göteborgs adresskalender 1850-1899 www.skovheim.org www.dykkepedia.com (Reviderat 2009-12-25) <<< Tillbaka  |