Nymans - Handelsmän och Sjöfarare från Västergarn

Västergarn socken ligger ca: 25 km söder om Visby. Historiskt sett var Västergarn redan under järnåldern en mycket betydelsefull hamn och handelsplats. Vid den tiden var det koncentrerat till Paviken som ligger ett par kilometer in i landet. Innan landhöjningen var det en skyddad havsvik med ett brett inlopp för sjöfarten.

Under bronsåldern och vikingatiden kom handelsplatsen att flyttas söderut till området vid nuvarande hamnen och omgavs där av en halvcirkelformad ca 1 km lång vall med vardera ände vid den forna strandlinjen.

Västergarnsvallen har varit upp till tre meter hög och lika bred vid basen och antagligen har det funnits en pallisad av trä på dess topp. Vallen har beräknats innehålla 30.000 kubikmeter jord och sten.

Området innanför vallen utgjorde centrum för fastigheter och tomter som var knutna till Västergarns hamn. Omedelbart innanför vallens östra del ligger kyrkan som är ifrån 1250-talet.

Under Hansans tid när inbördeskriget rasade 1288 mellan stad och landsbygd tog Visby över som Gotlands viktigaste hamn och landsbygdens hamnar och handelsplatser blev av mindre betydelse.

Långt senare efter Lübeckarnas plundring av Visby 1525 så började övriga hamnar och lastageplatser på Gotland att återvinna den betydelse de haft innan "Hansastaden" uppstod. Gotlands egna produkter började att expoteras från dessa hamnar. Timmer, tjära, fisk, fårkött, kalk och kalksten var några av de varor som lastades på segelfartygen.

Den mest betydelsefulla sjöfarten till och från Gotland under 1700 & 1800-talet berörde ett tjugotal landshamnar där Västergarns hamn var en av dessa. Frakter till kringliggande östersjöstater var vanliga och störst var trafiken till danska och tyska hamnar. Segelfartygen återkom oftast barlastade men det förekom returlaster med vin, salt samt humle och malt till den Gotländska ölbrygden.

Handelssjöfarten i Västergarn hade sin blomstringstid under just denna period och under 1800-talet var det ett 10-tal fartyg som hade sin hemmahamn här. Dessa segelfartyg var vid denna tid bemannade med bland annat besättningsmän från sjöfararsläkten Nyman. De verkade både som redare, handelsmän, befälhavare och matroser. De seglade även på fartyg som var hemmahörande i Klintehamn och Visby och som redades av släkterna Donner, Lythberg, Lange, Herlitz, Snöbohm och Smitterberg.

Ursprunget till släkten Nyman i Västergarn var Jakob Jakobsson (1697-1766) med f. n. okänt ursprung och Elsa Persdotter (1706-1790) född i Rannarve, Klinte. De var bosatta på fastigheten Lymans i Västergarn där de fick sju barn. Dessa var Elsa Maria Jakobsdotter (1729-1802), Olof Jakobsson Nyman (1733-1802), Per Jakobsson Nyman (1736-1806), Magdalena Jakobsdotter Nyman (1744-1819), Johan Nyman (1746-1812). Lars Jacobsson (1748-????) och Margareta Jacobsdotter (1751-1751).

Av sönerna kom Olof, Per och Johan att ägna sig åt sjömanslivet där de bl. a. var styrmän och skeppare. Olof gifte sig med Brita Westergren (1743-1818) och övertog fastigheten Lymans. Per gifte sig med Lovisa Beata Hedenberg (1751-1809) och bosatte sig på fastigheten Stelor vilket flertalet av hans ättlingar fortsättningsvis gjorde. Johan gifte sig med Elisabeth Pehrsdotter Gardelin (1735-1805) och var bosatt på fastigheten Amor. Detta var den första generationen som tog sig namnet Nyman.

Elsa Maria gifte sig med husbonden Olof Berentsson (1725-1770) på Stora Mafrid. Bland deras ättlingar finner man förutom Berentsson namnen Moberg, Westergård, Gabrielsson och Wessman. Systern Magdalena kom även att bosätta sig på Stora Mafrid på ålderns höst.



Lymans eller Lymans grund har haft en central betydelse i släkten Nymans bosättning i Västergarn under 1700 & 1800-talen. Enligt kyrkoböckerna har det under denna period fötts 86 nymansbarn varav ett 40-tal enbart på Lymansfastigheten. På fastigheten Stelor har fötts 24, Övide 8, Snauvalds 5, Mafrid 3, Öninge 2 och på övriga fastigheter 4 barn.

Den tidigaste uppgiften på namnet Lymans finns i Revisionsboken för Gotland år 1653. Där står föjande text:

" Lymans tompt hafwer åcker till 1 1/2 tunnelandh och fiskie som dhe förrige hafwa. Bruckas af Magdalena Larsdotter, hwilcken hafwer ärfdt tompten efter sin man och han kiöpte henne af förrige åboen Jöns Lymans för 14 åhr sädan för 2 köör och 1 dr smt"

I kyrkoböckerna förekommer ibland benämningen Lymans grund. Sannolikt avser det en separat bostad belägen på Lymansfastigheten, möjligen ett hus på ofri grund. Namnet Lymans finns i dag inte kvar som egen fastighetsbenämning utan kan med äldre kartor som exempelvis skatteläggningskartan för Västergarn från 1701 och Johan Finermans avmätningskarta från 1742 härledas till att avse del av nuvarande fastigheten Stelor 1:10 samt eventuellt delar av angränsande Öninge-fastigheten. Total areal på Lymansfastigheten var enligt skatteläggningskartan 35 437 kvm. Noteras kan att enligt 1742 års uppgifter så var dåvarande Lymans och Öninge sammanlagda och disponerades båda av Bryggare och åldermannen Johan Facht.

Av handlingar från förrättning rörande Strandriddarebostället 1822 samt Laga Skifte 1862-1865 framgår att skeppare Anders Petter Nyman finns registrerad på Lymans, Sjökapten och Fyrmästare Bengt Gustaf Nyman på Stelor och Handlanden Olof Herman Nyman på fastigheten Övide.

Johan Finermans avmätningskarta från 1742

Med hjälp av uppgifter i arkiven från Visby Sjömanshus är det i dag möjligt att följa de enskilda sjömännens på och avmönstringar, tidpunkt, befattning ombord, fartygets namn, destination, rederiets namn och vem som var befälhavare m.m. Då Visby Sjömanshus kom igång med inskrivning av sjömännen först i mitten av 1700-talet saknas troligen mönstringsuppgifter före 1762 för denna första generation av Nyman.

Olof kom under åren 1762-1790 att göra 36 handelsresor med 14 olika fartyg, de flesta (9 st) med Galeasen S:t Johannes redad av Petter Norrby och med befälhavare Anders Hallenberg eller Aron Alexandersson. Olof mönstrade på som styrman, bästeman och någon resa som matros med destination oftast till Holstein. Sista resan gjorde han vid 57 års ålder.

Den tre år yngre brodern Per kom under åren 1763-1775 att göra 19 handelsresor med 6 olika fartyg varav 9 med Galeasen Thron med destination Holstein. Redare var Hans Westöö och befälhavare var Isach Lyth.

Den tredje brodern Johan var under åren 1762-1785 registrerad för 35 handelsresor med 16 olika fartyg varav 6 med Galeasen Fyra Bröder med destinationen Holstein eller Köningsberg. Redare var Rådman Lange och befälhavare var Bärendt Åker. Han gjorde 1784-1785 sin sista resa som var en 14 månader lång färd med Fregattskeppet Provincen Gotland till Cadiz i södra Spanien. Redare var Donner och befälhavare var Anders Christian Callissendorff.

Det var de två äldsta bröderna Olof's och Per´s ättlingar som genom följande fyra generationer kom att ha mycket stor betydelse för sjöfarten och skeppshandelns utveckling i Västergarn. Det var från deras släktgrenar som nästan ett 30-tal sjöfarare och handelsmän, de flesta av dem befälhavare, kan härledas. De mest namnkunniga äro Jacob Nyman (1766-1835), Bengt/Berndt Gustaf Nyman (1807-1891), Anders Petter (AP) Nyman (1811-1887), Anders Valentin Nyman (1843-1911), Gustaf Wilhelm Nyman (1847-1925), Karl Gustaf Nyman (1848-????), Gustaf Nyman (1853-1914) och Jacob Niklas Petter Nyman (1854-1917).

Se sammanställning över sjöfarare

Nymans bedrev också en omfattande handelsverksamhet i Västergarn. Denna tog fart i början av 1800-talet då handelsmannen och skeppsredaren Olof Herman Nyman (1819-1896) startade skeppshandel på fastigheten Övide. Han var son till coopwardieskeppare Jacob Olofsson Nyman (1766-1835).

Handelsmagasinen påminner om en svunnen tid då Västergarn blomstrade.

På Övidefastigheten uppförde han handelsboden med flera stora magasinsbyggnader som ännu står kvar liksom kalkladan vid hamnen vilken han tillsammans med kalkbrännarna från Hede var delägare i. Under åren 1852-1896 bedrev O.H. Nyman en omfattande skeppshandel med ett 10-tal segelfartyg som hade sin hemmahamn i Västergarn. O.H. Nyman var gift med Johanna Elisabeth f. Westberg (1831-1915) som var syster till lantbrukaren och handelsmannen Joachim Westberg (1828-1905).

På grannfastigheten Snauvald bedrev Joachim Westberg en med O.H. Nyman konkurrerande handelsverksamhet. Denna verksamhet förde en tynande tillvaro och kom så småningom att upphöra för Westberg.

Sonen Johannes Emanuel Nyman (1865-1912) övertog rörelsen efter fadern och senare i tredje generationen hans son Harry Nyman (1898-1978). På grund av den allmänna nergången i skeppshandeln under början av 1900-talet upphörde firman O.H. Nyman med sin verksamhet omkring 1913.

Fastigheten med handelsverksamheten kom därefter att arrenderas ut till Albrekt Olin från Klinte för att omkring 1921 förvärvas av en Valdemar Nilsson.

Senare övertogs den av Lennart Klintberg år 1943 som där fortsatte att bedriva lanthandel fram till 1974 då den definitivt upphörde.

Anders Olofsson Nyman 1789-1831 som var son till Olof Jacobsson Nyman f. 1733 var den första Nymänningen som flyttade till fastlandet. Han bosatte sig i Landskrona och gifte sig där med Christina Maria Romelin (1798-1891) som för övrigt var dotter till Coopvardie-styrmannen Fredrich Romelin (1755-1807). Tillsammans gav Anders och Christina upphov till nya generationer av sjöfolk i Landskrona. Anders dog av blodstörtning endast 41 år gammal och efterlämnade fru och barn.

En annan Nyman som lämnade Gotland något senare var Anders brorson Jacob Nicklas Nyman (1804-1869) som också begav sig till Landskrona. Även han gav upphov till nya generationer av sjöfolk då han gifte sig och bildade familj med sin avlidne farbrors änka Christina Maria Romelin.

(Not: Anders Olofsson Nyman är anfader till undertecknad)

I dag finns det inte längre några ättlingar från sjöfararsläkten Nymans kvar i Västergarn. I takt med handelns och segelsjöfartens upphörande i början av 1900-talet förändrades livsvillkoren här liksom det gjorde på många andra områden i vårt samhälle.

Nymännen i Västergarn flyttade till Visby och andra socknar på Gotland eller till fastlandet samt några emigrerade till Amerika. Men spåren av dem lever kvar. Förutom handelsmagasinens existens kan man se det på kyrkogården i Västergarn där ett femtontal gravstenar (många av dem familjegravar) vittnar om släktens storlek och dess tidigare närvaro i denna historiskt intressanta bygd.

Kyrkan är märklig, eftersom den egentligen bara är koret till det som skulle blivit en av öns största kyrkor. Den började byggas i mitten av 1200-talet. Predikstolen, exempelvis, sitter i höjd med altaret.

Vid stranden ligger gamla av hembygdsföreningen under 1990-talet rekonstruerade länningar bestående av enkla rader av sten. De användes innan pirar och bryggor fanns för att angöra båtarna.

Tavla av Erik Olsson, Sanda: Tyska ordern ankom till Västergarn den 21 mars 1398 med 30 skepp, 5000 man, 400 hästar och 50 ordensherrar.