Min farfar skepparen Jakob Georg Albert Nyman

Av Bengt Nyman

Jakob Georg Albert Nyman föddes i Landskrona den 3 oktober 1861. Hans föräldrar var färjemannen Jacob Fredrik Nyman d.y. f. 1825 och Anna Catharina Johansson f.1822 båda från Landskrona.

Familjen var bosatt i hörnhuset i korsningen av Södra Långgatan och Fiskargränd, alltså i centrala delarna av Landskrona intill stadsparken med den namnkunniga kyrkan Sofia Albertina och bara ett stenkast från hamnen. Bostadshuset, som fortfarande finns kvar, ägdes av Georgs far och hade varit i släkten sedan i slutet på 1700-talet genom arv på Georgs farmors sida. Sterbhuset efter Jacob Nyman, där Georgs efterlevande hade 1/8-del, sålde fastigheten först år 1935.

Bostadshusets nuvarande ursprung är från 1851 och är uppfört i tegel med putsad fasad. Huset är k-märkt och har fastighetsbeteckningen Vipan nr 1 men hade tidigare under 1800-talet beteckningen kv. Tärnan nr 1. Flera av husen i omgivningen var av typen korsvirkeshus och uppförda under senare delen av 1700-talet. Den gamla bebyggelsen är till stor del sedan många år borta och ersatt med hus av typisk 1960-tals arkitektur.

Georg var näst yngst i en syskonskara bestående av fyra bröder och fyra systrar. Äldst av syskonen var brodern Albin Anders f. 1848. Övriga bröder var Fredrik f. 1850, Jacob f. 1855 och Bror Emil f. 1863. Systrarna var Alma f. 1851, Fredrika f. 1853, Anna Gunilla f. 1857 och Laura Sofia f. 1859. Brodern Albin liksom Georg var vid olika tidpunkter senare i livet befälhavare på barkskeppet Dahlia. Därför kommer här även Albins levnadsöden att i viss utsträckning redovisas.

Georgs far liksom flertalet män i tidigare generationer av Nymanssläkten ägnade sig åt sjömanslivet. Georgs farfar sjöman Anders Olofsson Nyman, f. 1789 flyttade 1809 från Västergarn på Gotland till Landskrona. Han gifte sig 1815 med Christina Maria Romelin f. 1798 i Landskrona.

På Gotland bedrev både tidigare och senare generationer av Nyman-släkten, sedan tidigt 1700-tal en omfattande skepps- och handelsverksamhet ända fram till 1920-talet. Det var kanske därför inte så konstigt att bröderna Georg och Albin valde att gå i fädernas spår.

Fastigheten Vipan 1 vid korsningen av Södra Långgatan och Fiskargränd

Att växa upp i en betydelsefull sjöstad som Landskrona med dess anrika historia var säkert spännande för Georg och hans bror Albin. Vid denna tiden var nämligen Landskrona med dess hamn som var både rymlig, skyddad och djup den viktigaste hamnstaden utmed den Skånska västkusten. Dess stora betydelse för handeln ökade under senare delen av 1800-talet. Rederiverksamheten växte och exporten av trävaror och jordbruksprodukter till bl.a. England liksom importen av kol och råsocker ökade kraftigt. Vid denna tid var det ett sextiotal segelfartyg som hade hemmahamn i Landskrona med omnejd.

Ute i övriga Europa och i Amerika hade vid mitten av 1800-talet ångdrivna fartyg börjat ersätta segelskeppen och därför hade det uppstått ett överskott på billigt segeltonnage som bidrog till en kraftig ökning av segelfartygen vid de svenska hamnarna. Under 1860-talet uppfördes Sockerraffinaderiet i Landskrona som tillsammans med den nya järnvägen mellan Eslöv och Landskrona stod färdigt 1865. Detta bidrog till en ökning av sjöfarten till och från hamnen i Landskrona.

Det måste ha varit en imponerande syn med alla dessa stora segelfartyg inte minst under vintermånaderna då det kunde ligga ett 50-tal skepp i hamnen i väntan på isfria vatten och förliga vindar. Det var i denna miljö som bröderna Albin och Georg växte upp och som tydligen lockade ut dem på sjön och de stora världshaven.

Sjömanslivet under segelsjöfartens tid var hårt och slitsamt. Ja, det var till och med farligt och ohälsosamt. Sjukdomar och skador var vanliga och riskerna var stora t.ex. när det var svåra väderleksförhållanden. Speciellt på segelfartygen där sjömannen var tvungna att klättra i riggen för att göra fast seglen vilket krävde vighet, styrka och mod.

Förhållanden ombord var ofta svåra. Både mat, vatten och hygien var inte alltid de bästa och för den vanlige sjömannen gällde det att anpassa sig till det trånga och kalla livet ombord. Utrymmet i skansen, beläget "för om masten", var litet, mörkt och trångt till skillnad mot befälets utrymmen längre akter ut. Trots detta var det många ynglingar som lockades "att gå på sjön". Kamratskapet var i regel bra, man fick ju se den "stora världen" och uppleva mycket tillsammans och lönen var hyfsad. Hade man tur så var befälet hyggligt. Fartyget styrdes av den allsmäktige befälhavaren. Han navigerade skeppet men hade flera befogenheter. Vid behov var han läkare och ibland präst. En viktig uppgift som han hade, när de kommit i hamn, var att rekrytera manskapet för nästa sjöresa.

Att få se världen som sjöman var nog en stor dröm hos många pojkar

I Landskrona liksom i varje hamnstad av betydelse fanns det från och med 1864 ett sjömanshus. Landskrona sjömanshus var från begynnelsen beläget vid Fiskaregränden nr 14. Alltså samma gata som Georg och Albin växte upp vid. Till sjömanshuset tillhörde förutom staden Landskrona även Harjagers, Rönneberga och Onsjö härader samt Kvisttofta församling av Luggude härad i Malmöhus län.

Sjöombudsmannen Fredrik Schell

Under ledning av en särskild direktion sköttes sjömanshusets verksamhet av en ombudsman. Från och med starten av verksamheten år 1864 var det löjtnanten Otto Schell och därefter hans son grosshandlaren Fredrik Schell som var sjömanshusombudsmän. Det kan noteras att grosshandlare Fredrik Schell även bedrev rederiverksamhet bl.a. som huvudredare för barken Dahlia, som från början ägdes av ett partrederi där Georgs bror Albin var den största delägaren. Fredrik Schell hade också intressen i barken Prima, som var registrerad på Rederi AB Prima.

Från att ursprungligen ha varit en sjuk - och understödskassa åt sjöfolk kom sjömanshusen att fungera som arbetsförmedling. Alla sjömän som mönstrade av och på fartygen skulle registreras på sjömanshuset. Det gick säkert livligt till i sjömanshusets lokaler vid Fiskaregränd när det var av och påmönstring av flera fartyg samtidigt.

Där hade man också listor över dem som behövde arbete, vilket underlättade för befälhavaren när han var i behov av nytt manskap. Valet av manskap var mycket viktigt och befälhavaren övervägde därför noga vilka som var lämpliga att mönstra för resan. Befälhavaren var skyldig att redovisa sin besättning för sjömanshuset. Vid påmönstringen upprättades en överenskommelse mellan befälhavaren och besättningsmannen om hyra eller ersättning för avsedd resa och hur lång tid som förhyrningen avsåg. Samtidigt förband sig besättningsmannen att följa de lagar och författningar samt de stadgar som gällde för sjöfolk. Genom noteringar och de handlingar som upprättades vid av och påmönstring kan man i dag följa sjömännens resor i sjömanshusens arkiv.

År 1879, sjutton år gammal, mönstrade Georg för första gången på som jungman på skonaren Beata för resa till England. Fartyget med signalbokstäverna HFNP, som byggdes i Timmernabben år 1870, ägdes av L. Olsson från Helsingborg. Befälhavare var J. Johansson och tjänstgöringen varade i åtta månader. Skeppet förliste senare under svår storm i Nordsjön år 1903, varvid fyra man av besättningen omkom.

Briggen John

År 1880 gjorde Georg ytterligare resor till England, nu som lättmatros på briggen John. John med signalbokstäverna HVKG var byggt i Tillingenabben (Timmernabben) år 1866 för T. Pettersson i Viken. John grundstötte och förliste i orkanliknande storm, snötjocka, svår sjö och överisning i Finska viken 1897. Manskapet kunde räddas.

År 1880 gjorde han på nytt en resa till England som lättmatros på skeppet Fransiskus med sign.bokst. HDQM. Det byggdes i Mönsterås och tillhörde redare C. Andersson i Lerhamn som också var skeppets befälhavare.

År 1881-1882 gjorde Georg en riktig långresa, då han som lättmatros seglade med skeppet Albert Wilhelm på dess resa till Capstaden. Albert Wilhelm med sign.bokst. HNMK byggdes i Oskarshamn och hade en dräktighet på hela 690 ton och tillhörde redare Björk & Engström, Göteborg.

Det tog styvt ett och ett halvt år innan han var åter på svensk mark. På resan passerade Georg för första gången ekvatorn, vilket var förenat med ”linjedop” av självaste kung Neptun. Det var säkert en lärorik resa.

Cirka två månader senare, efter det att Georg mönstrat av i Göteborg, förliste Albert Wilhelm på natten mellan den 26 - 27 januari 1883. Det skedde på norska kusten utanför Lillesand på de skär som ligger utan för inseglingen till Mandal. Vid tillfället rådde sydvästlig snöstorm. Av besättningen på 16 man var det tio man som kom undan med livet i behåll. Fartygets kapten Carl Wounsch och hans son följde fartyget ner i djupet

År 1883, efter fem månader i land, mönstrade Georg på skonaren S.H.T. med sign.bokst. HPKN för en kort resa till Oskarshamn. Skeppet byggdes 1876 på Kalmar Varv. Fem år senare under en återresa från England år 1888 gick fartyget under med man och allt.

Skeppet Albert Wilhelm

Barkskeppet S:t Christopher

År 1890 efter hela sju år på landbacken mönstrade Georg på som konstapel på Landskronaskeppet S:t Christopher för resa till Hartlepool i England. S:t Christopher med sign.bokst. xxxx byggdes 1866 i Danzig och mätte hela 614 reg.- ton. Skeppet inköptes 1890 av ett nybildat Landskronarederi med J.P. Jönsson som huvudredare. Hon fördes under hela sjutton år av befälhavare Axel Esbjörn Söderberg och var av särskilt intresse för staden då hon i praktiken fungerade som Landskronas skolskepp. Det var många Landskrona-ynglingar som där fick inhämta grunderna i sjömansyrket. Fem år senare, under 1895, kom Georg att på nytt segla med S:t Christopher men då som styrman. Konstapel var en befaren sjöman som seglade som oexaminerad styrman. Han tog befälhavarens vakt under dennes överinseende. På en del fartyg hade han hand om utdelning av proviant till kocken.

Georg hade nu skaffat sig tillräcklig praktik för att ta nästa steg inom sjömansyrket. Han lämnade Landskrona och sökte vid trettio års ålder in på Navigationsskolan i Malmö år1891 för att där läsa till styrman. Navigationsundervisningen var inrymd i den år 1884 nyuppförda skolbyggnaden belägen i kvarteret Flintrännan i Östra hamnområdet. Byggnaden var uppförd i italiensk renässansstil och ansågs med sin fina fasad mot Jörgen Kocksgatan vara en av de vackraste byggnaderna i staden. Tyvärr revs den år 1969.

Till anordningarna i skolan hörde en i tornet placerad mast med en s.k. tidkula, som dagligen fälldes klockan 12.00 GMT. Fartygen i hamnen eller på redden kunde härigenom ställa sina kronometrar rätt, en för säker navigation och platsbestämning till sjöss nödvändig åtgärd. Med införande av radioelektrisk tidsignalering blev emellertid tidkulans funktion överflödig varför denna form för tidgivning upphörde år 1935.

Föreståndare för navigationsskolan åren 1868-1902, under hela 37 år, var kapten A. E. Wallenstrand. Studierna omfattade räknelära, geometri, navigation, astronomi och författning.

Georg tog sin examen med godkända kunskaper den 30 april 1892. Han erhöll den 7 maj samma år efter särskild ansökan sitt styrmansbrev som utfärdades av Kungliga Kommerskollegium.

Navigationsskolan i Malmö

Efter sin styrmansexamen 1892 återvände Georg på nytt till sjölivet. Under åren 1892 - 1903 gjorde han, utöver tidigare redovisade, ett femtontal sjötjänstgöringar. Detta kan man läsa i sjömansregistret för Landskrona sjömanshus. Typ av tjänstgöring, vilka fartyg samt årtal framgår i "På och avmönstringsliggarna" som numera är arkiverade på Landsarkivet i Lund.

Från ”liggarna” har en sammanställning gjorts över flertalet av Georgs sjötjänstgöringar efter examen enligt följande:

1892 som styrman på Briggen Vera.
1893 som styrman på Skeppet Lesseps.
1894 som styrman på Skeppet Lesseps
1895 som styrman på Skeppet St.Christopher.
1896 som befälhavare på Skeppet Phönix.
1896 som befälhavare på Skeppet Carolina.
1897 som styrman på Skeppet Framåt.
1898 som styrman på Skeppet Framåt.
1899 som befälhavare på Skeppet Dahlia.
1900 som befälhavare på Skeppet Dahlia.
1901 som befälhavare på Skeppet Dahlia.
1902 som styrman på Skonerten Swift.
1902 som befälhavare på Skeppet Hertia.
1903 som befälhavare på Skonerten Swift

Mitt intresse för Dahlia fick jag i ungdomsåren när jag i slutet av 50-talet besökte min faster Laura i Malmö. På väggen i sitt sovrum hade hon en målning föreställande ett barkskepp med namnet ”Dahlia af Landskrona” skrivet i tavlans underkant . Det ståtliga skeppet brassade för fulla segel, en vacker syn, som inspirerade fantasin hos en på den tiden äventyrslysten yngling.

Av speciellt intresse har det därför blivit att försöka återskapa en del av Dahlias historia, farfars liv som sjöman och hans roll som befälhavare på just skeppet på Lauras tavla. Risken var stor att ”spåren hade kallnat” då inga släktingar längre var i livet som kunde berätta. Ingen dokumentation tycks vara bevarad från farfars eller farmors tid, endast ett fåtal fotografier. Men tack vare sjömanshusens anteckningar, landsarkiven, museerna, föreningsarkiven och inte minst internet har en bild av farfars sjömansliv börjat framträda.

Ganska snart framkom det att Dahlia inte bara var ”farfars skepp” även om han hade varit dess befälhavare under flera år. Bland alla namnen på ”kaptenerna” visade det sig att farfars äldre bror Albin i ett tidigare skede hade seglat Dahlia som befälhavare och till och med varit en av dess största delägare.

Barkskeppet Dahlia med reg.nr. 288 ochs ign. bokstäverna JBKN, var byggd av ek och pitchpine år 1869 av G.W. Lawrence i Damariscotta, Maine v Portland i Nordamerika. Damariscotta var under 1800-talet en betydelsefull varvsstad som var vackert beläget vid Damariscotta River.

Skeppet var ursprungligen döpt till Don Justo, hade en längd på 46,21 m , bredd på 9,23 m och ett djup på 6,87 m och mätte 709 nettoton och 746 br.ton. Skeppet hade tre master och tre däck. Underrummet rymde 598 br.ton, mellanrummet 116 br.ton 0ch överrummet 32 br.ton. Hon hade normalt en besättning på ca 10 man plus befälhavare, var en bra seglare och var avsedd att trafikera alla världens hav.

Åren 1870-1891 redades fartyget av A.B. Morton & Sons, Baltimore. Den första befälhavaren på Don Justo år 1870 var enligt Lloyd´s register en kapten F.L. Bornhoft. (kapten Avrill 1870 ?) År 1885 var det en Jerome P. Jones och 1890 en kapten Orcutt och Calvin B.

1892 såldes fartyget på offentlig auktion i Hamburg. Köpare var ett partrederi (andelsföretag) bestående av ett 30-tal personer från Landskrona där Georgs bror Albin Nyman var, med sina 24/96-delar, den största enskilda ägaren. Tillsammans med Albins övriga familjemedlemmar och släkten på hustruns sida, som också hade andelar i fartyget, så hade de ett ägarinflytande i Dahlia på cirka 40%. Köpebrevet är daterat den 14 maj 1892 i Hamburg och där anges att priset för fartyget uppgick till 17 300 mark (tyska riksmark). Till detta tillkom diverse avgifter såsom kommissionspåslag, protokollsavgift, klareringsavgift, stämpelavgift m.m. varför slutpriset blev 18 421 mark. Vid denna tidpunkt gällande växelkurs motsvara det ca 16 387:- sek. Det registrerades samma år med namnet DAHLIA på redare P/R Fredrik Schell, Landskrona (Grosshandlare och Sjöombudsman).

Varför fartyget fick namnet "DAHLIA" kan man ju alltid spekulera kring. Albin gifte sig 1884 med Mathilda Josefina född Dahl och de fick en dotter som döptes till Dahlia Albina Mathilda. Namnet Dahlia är rätt ovanligt så det är ju högst troligt att Albins dotter Dahlia fick ge namn till fartyget, men som sagt???

Efter en grundlig översyn på Landskrona Warfs Aktiebolag, utfärdande av mätningsbevis samt internationell ”classning” var Dahlia klar för att gå i trafik. I slutet av augusti månad 1892. Under Landskronaepoken fraktade Dahlia bl.a. trä från Härnösand till Barcelona och trävaror och harts från Pensascola (Florida) till Europa samt kol från Hull till Malmö

Under Albins befäl grundstötte Dahlia utanför Bredskär år den 1 oktober 1893 (utanför Umeå). Sjöförklaring hölls vid Rådhusrätten i Umeå den 7 oktober 1893. Skadorna på fartyget var inte större än att fartyget kunde segla hem till Landskrona där reparationer vidtogs på varvet..

I samband med resa till Amerika som befälhavare på Dahlia avled Albin den 21 juli 1898 på sjukhuset i Mobil, Alabama, på grund av maginflammation. Enligt uppgift från barnbarn till Albin var det förtäring av skämd fisk som var orsaken. Besättningen hade ätit saltat kött och därför klarat sig. Albin ligger begravd i Mobile.

1892 Lars Peter Nilsson, 1892 Anders Albin Nyman , Landskrona (Georgs äldre bror), 1893 Anders Albin Nyman ( O. Hansson från Visby enligt Landskrona Museum ), 1894 Ernst Hjelm, Umeå; 1895 Nils Alfred Jonsson, Mölle, 1896 ????, 1897 Anders Rohman ( omkom genom drunkning dec. 1897 ), 1897 Janne Andersson, Brunnby, 1897 Anders Albin Nyman, Landskrona, , 1898 Anders Albin Nyman, Landskrona (Albin avled på sjukhuset i Mobile, Alabama den 21 juli 1898 på grund av maginflammation), 1898 Carl Osc. Ad. Hansson, Visby 1898 Ludv. Emanuel Håkansson, Hälsingborg, 1899-1901 Jacob Georg Nyman, Landskrona ( bror till Albin), 1902-1911 Isak Andersson, Landskrona.

En viss oklarhet om råder om de registrerade befälhavarna överensstämmer med det verkliga förhållandet. Vid genomgång av Dahlias arkivhandlingar har endast personer markerade med fet stil här ovan varit fartygets befälhavare.

I sjömansrullorna kan man finna uppgifter över det påmönstrade manskapet såsom namn, ålder, hemort, civilstånd, befattning ombord, lön etc. Även uppgift på vilket sjömanshus de tillhörde, datum för på- och avmönstring, resans mål och noteringar av annat slag t.ex. om den påmönstrade hade rymt från fartyget.

Under första året, då Georg Nyman var befälhavare på Dahlia, mönstrade besättningen på i Landskrona den 11 september 1899 för resa till Sundsvall, varifrån man fraktade trävaror till England samt kol från Hull till Landskrona. Där avmönstrade besättningen den 22 januari 1900.

Nästa påmönstring skedde i Landskrona den 23 februari 1900 för resa till bl.a. Malmö och vidare till Sandviken, Landskrona, Hull och åter Malmö där avmönstring skedde den 29 december 1900

Under 1901 skedde påmönstringen den 21 mars i Landskrona för resa till Karskrona, Malmö, Hull, London, Kotka (Finland), Köpenhamn och åter Landskrona för avmönstring den 24 februari 1902.

Som befälhavare hade Georg en lön på 50 kr/ per månad under hela året, de övriga i besättningen hade lön bara under seglationstiden. T.ex. hade styrman en månadslön på 80 kr, timmerman 68 kr, konstapel 65 kr, steward 65 kr, matros 50 kr, lättmatros 40 kr och jungman 22-28 kr . På vissa båtar kunde dessutom befälhavaren ha 5% kaplake innebärande 5% av inseglade frakter.

Enligt vissa uppgifter, bl.a. enligt boken Skånska sjöfartens Historia, var Dahlia under 1905-1906 registrerat på Rederi AB Prima. Denna uppgift är felaktig enligt Lennart Petersson, Landskrona, som forskat i ämnet. Dahlia har inte tillhört Rederi AB Prima, då det enligt rederiets protokollsbok och bokföring endast funnits ett fartyg i detta bolag nämligen barken Prima.

Den 14 juni 1907 registrerades Dahlia på det nybildade bolaget Landskrona Rederi AB. Den 29 mars 1911 anmäldes att äganderätten övergått till Alfred Nilsson i Skärhamn och den 29 maj samma år såldes fartyget vidare till Herman Karlsson i Torekov för upphuggning. Där slutar spåren efter Barkskeppet Dahlia af Landskrona, men kanske inte helt – ändå !?

Vid kontakt med Göran Olsson, Klubb Maritim, Helsingborg har det framkommit att de i sitt förvar har ett antal arkivmappar över Dahlia som sträcker sig från 1892 fram till och med 1908. De avser bl.a. verifikationer, löneavräkning, korrespondens etc. över fartygets rederiverksamhet. Vidare har redaktören för Maritims klubbtidning Båtologgen, Tomas Johannesson, Viken, meddelat att han i sin ägo har journaler för Landskrona Rederi AB för tiden 1 juni 1907 till den 21 mars 1911, troligen förd av Fredrik Schell, samt avlöningsbok för Dahlia under tiden 1907 – 1909. Förutsättningar finns således för ytterligare forskning kring fartyget och dess historia.

Min farmor Anna Ulrika

Man kan här ana att arbetsbördan och ansvaret för familjen blev för stort för hustrun Anna, speciellt då Georg långa tider var ute på sjön. Barnaskaran växte och dottern Senta som då var i ettårsåldern och som var lätt förståndshandikappad, krävde extra omsorg.

Antagligen bidrog detta till att Georg år 1903 gjorde sin sista sjötjänstgöring och övergick till ett liv på landbacken. Han tog jobb som stuveriförman i hamnen (Malmö Stuveri AB) och behöll på så sätt ändå kontakten med båtarna och sjön.

Georg avled, vid 57 års ålder, den 8 november 1918. Troligen var han oförmögen att arbeta sista året, då han enligt inkomstlängden saknade taxerad inkomst för detta år. Georg begrovs på Pauli nya kyrkogård. Platsen har varit svår att utröna, möjligtvis kan det vara plats nr 359 i 5:e kvarteret.

Anna blev nu lämnad ensam med barnen och allt vad det innebar. Hon lär ha varit en fantastisk kvinna vars livsgärning skulle kräva en egen berättelse.

Anna avled den 1 november 1941 vid 73 års ålder.